Call of Duty Champs närmar sig snabbt, åtta lag kommer att tävla om titeln som bäst i världen.
Nästan mästarna i 2023-finalen, Toronto Ultra, återvänder i år och är angelägna om att förtjäna sin seger.
Med en kandidat till årets Rookie 2021 är Ultras Jamie "Insight" Craven känd för sitt långsammare och metodiska spel, som fungerar som en grund för sitt lag.
Insight kommer alltid förberedd för att vinna genom att inkludera noggranna rutiner före match som stretching och andning. Han fungerar som ett ankare för sitt lags kontrasterande spelstilar tack vare sina väl genomtänkta planer.
Insight är hungrig efter sin chans att få upprättelse 2024 och kommer att göra allt som krävs för att Toronto Ultra ska vinna.
Insight använder en SCUF Reflex och svär vid Reflex förmåga att hålla rörelserna och siktet rena utan att behöva ta bort tummen från tumspakarna.
"Som professionell spelare förbättrar SCUF Paddles inte bara min precision och responstid utan bidrar också till jämna prestationer."
Läs hela videotranskriptionen
Mitt namn är Jamie Craven, även känd som Insight. Jag skulle säga att min spelstil är lite mer långsam, lite mer metodisk. Låter spelet komma till mig. Jag är lagets ryggrad, du vet, jag är den som plockar upp bitarna när saker och ting börjar gå fel.
Jag spelar för Toronto Ultra, ett lag tillsammans med Scrappy, CleanX och Envoy. Scrappy är AR:n med ansiktet mot väggen, som tar alla dödande. Du har Dylan som är mer som en ruttman, så att säga, CleanX, han är bara en galen kille som kör och skjuter. De fullständiga motsatserna i spelet, så du vet vad de säger, motsatser attraherar. Vi är lite som ett gift par just nu, när det gäller att spela.
Jag använder en SCUF-kontroller. Jag använder Reflex Pro. Jag använder faktiskt den nya Toronto Ultra. Du vet, att bara kunna göra extra saker i spelet som du inte kan göra på en standardkontroll, det är så enormt och det är något som har implementerats i mitt muskelminne nu. Som proffsspelare under de 10 år jag har spelat nu har jag alltid använt en SCUF. Det är bara en fantastisk handkontroll som känns bra i mina händer.
Jag har ett par handsträckningar som jag gör varje dag innan jag plockar upp en handkontroll. Du vet, du måste förlänga pengamakarna. För varje roll i laget har någon en lastning, du vet att jag använder en AR. Jag använder MCW, så min layout på SCUF-kontrollen är bara standard, standard. Jag är en mycket standardkille när det gäller i spelet. Jag ändrar ingenting, du vet att det kommer med fyra paddlar men jag använder bara två. Det är bara främst för att hoppa och glida. I det här spelet som vi spelar just nu är glidning en enorm sak så jag har kunnat glida på höger paddel medan jag siktar, det är bara en enorm fördel för mig. Att ta bort tummen från siktespaken så att du inte kan skjuta någon samtidigt som du glider är bara så avgörande i spelet.
Vi förlorade i 2023 års Grand Finals. Det var andra gången jag kom till mästerskapsfinal. Du vet att du spelar mot de bästa lagen i världen, alla lever och dör för det här ögonblicket. Vi lyckades komma till finalen, det var några nära kartor men i slutet av dagen stängde vi inte någon av dem. Men att vara så nära är nästan hjärtskärande. Samtidigt motiverar det dig också att bli en bättre du, komma tillbaka starkare så att du inte upplever den känslan någonsin igen.
Jag skulle beskriva den här säsongen som jämn. Jag tycker att vår styrka som lag är att vi alltid har försökt att bli bättre. Vår svaghet är förmodligen att Search and Destroy har varit upp och ner. Man måste se till att man blir bättre som lag varje dag. Fokus för scrim för varje lag är att det alltid är dynamiskt, det förändras alltid, men det är alltid att se till att du tar det där 1%-målet eller steget mot det målet i slutet av året av Champs. Det är de sakerna som hjälper dig som lag.
Jag skulle säga att det största för mig mentalt att förbereda mig för en turnering är bara meditation. Med mitt sätt att spela och låta spelet komma till mig fattar jag mycket lugnare, svalare och mer samlade beslut i spelet. När jag sätter mig ner gör jag lite som boxandning eller 478, något för att bara sänka hjärtfrekvensen lite. Och sedan är det typ som en minuts paus. Sedan startar spelet. Sen har man en 30-sekunders nedräkning där man säger: "Okej, killar." Det är bara du och laget som pratar om att "nu kör vi, nu gör vi det här." Och så snart de 30 sekunderna är slut är det dags. Så snart kartan börjar känns det som om allt brus bara försvinner och man kommer liksom in i sitt eget sinne och bara låser in sig. Allt jag kan se i mitt perifera synfält är bara skärmen och det känns som om jag är ett med skärmen. Man tänker inte på det, det är helt naturligt. Det bara händer.
Ja, så fort matchen är slut, serien är slut, så är det definitivt ett känslomässigt rus när man tar av sig headsetet. Om du vinner är det som en euforisk upplevelse som jag beskriver det som. Om du förlorar en match och du förlorar en serie, till exempel förlorade du precis Champs finals. Du tar av dig headsetet, lutar dig tillbaka i stolen, tittar upp i himlen och hör publiken heja på det andra laget. Och det känns som om man har en grop i magen som känns som ett tomrum av sorg. Alla möjliga känslor går genom huvudet i det ögonblicket.
Det här spelet, den här ligan har gett mig möjligheten att leva ett liv som jag aldrig kunnat drömma om. Det händer att jag sitter där och nyper mig själv i armen och tänker att det är något jag aldrig kommer att ta för givet.